Ja tack!

Varför frågar aldrig macen såhär?

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv...

Något som slår mig, nästintill dagligen, och som många i vårt samhälle verkar ha svårt för, eller inte vill inse helt enkelt, är det faktum att varje historia har flera sidor. Vi väljer ofta att bara se till en sida och bestämmer oss för att det är det rätta, men ingen tänker på "the bad guy/girl", hans/hennes familj, vänner och närmaste, utan vi bestämmer oss helt enkelt för att det är en ond människa som aldrig har gjort något gott i hela sitt liv. Detta slog mig åter igen nu på morgonen när jag kom till jobbet och läste detta: Nu måste vi tänka på Lindbergs barn

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

Crackers

Även om detta också är sjukt charmigt...

I wonder who is like this one

Finns det något bättre klipp än detta? I doubt it.

Om någon söker mig kan ni hitta mig på Música de Bolso.

Over and out.

Den heliga pakten...eller?

I dagarna har jag funderat lite kring bröllop. Inte mitt eget då, eller kronprinsessans, utan någon annans bröllop. Kommer ni ihåg alla de pakter man gjorde när man var ung? "När (på den tiden handlade det aldrig om OM) jag gifter mig, då ska ni absolut få komma på mitt bröllop!"

Ni, som i dåtidens bästa vänner. Barndomskompisarna. De som man kanske senare i livet glider ifrån en aning, eller väldigt mycket. Ska man fortfarande bjuda dem då om kontakten vid tiden för bröllopet inte är mer än sporadisk?

Och vad händer om man inte bjuder dem, eller om man bjuder en men inte de andra?

Det här måste ju vara något som varje brudpar har ångest över. Vem ska vi bjuda? Om vi bjuder den, måste vi inte då bjuda den och den och den och den? Något som kan tyckas vara ett i-landsproblem men likväl en känslig fråga. Vänskaper kan förstöras i värsta fall eller släktband få sig en törn.

Anledningen till att jag tar upp detta är att jag numera befinner mig i en situation där jag inte blev bjuden. Där barndomskompisen, efter antagligen en stor portion ångest, valde att inte skicka någon inbjudan till mig. Trots denna ofantligt stora pakt. :)

Jag trodde inte det skulle beröra mig, för jag menar.. hey, det är ju trots allt något vi sa i mellanstadiet, inte mer än det. Men... på något vis känns det ungefär som att bli dumpad av en kille man ändå hade funderat på att dumpa. Problemet är att han dumpade mig först. Ni vet, en sån känsla av att man inte fick ta beslutet själv, men man visste ändå att det var oundvikligt.

Väldigt underlig känsla, och för mig väldigt förvånande. Varför känner man så?

I alla fall så hoppas jag verkligen att deras dag blir allt de har drömt om, och lite till. Förhoppningsvis får jag bildbevis på hur vacker hon var och hur lycklig hon såg ut. Och det är fine by me. Deras dag är deras dag, och då ska de göra den till deras dag, inte för någon annan eller för att man "borde".

Därför mina vänner, kommer ni förhoppningsvis enbart få en "Vi har gift oss-hälsning" efter bröllopet om jag får bestämma den dagen det är aktuellt. Allra närmaste familjen och vännerna är självklart välkomna men efter det kan resten gärna fixa en egen fest för oss när vi kommer hem från Franska Rivieran, Sydamerika, Italien eller någon annan mysig strand. ;) Så det så!

Efter en lång stund av tystnad...

..bjuder jag härmed på ett fantastiskt klipp som ger mig rysningar varje gång:

Annars är allt bra i Linköpingland. Packning och plugg står på schemat, stressen hägrar och jag längtar till morgondagen då resan norrut för en lååååång och härlig sommar i Piteå börjar. Hallelujah!

Så, min vänner.. nu kör vi!

Vissa kallar det kaos....

...men jag ser bara kärlek.

Som ni ser vänner, har jag gått och blivit med sambo. För tillfället bor vi på 43kvadrat med möbler för ungefär 65kvadrat. Men det ska det förhoppningsvis snart bli ändring på. Så, skeppsbrott i vardagen får vi enbart ha för en liten period, och mitt i denna övergångsperiod ska vi även besöka Piteå i underbara 12dagar! En mer utförlig uppdatering kommer när allt är klubbat, men om allt går som vi vill kommer vi leva i "skolmiljö" dygnet runt inom kort.

Roger över, roger ut.